Simpson

Igår ringde klockan 06.30 och påminde mig om att det var dags att gå upp för att hinna bort till Universitet där jag skulle skriva högskoleprovet. Jag var inte det minsta sugen så jag myglade med själva uppstigningen så länge jag kunde och funderade starkt på att "råka" somna om. Men jag pallrade mig iväg och skrev och så här i efterhand när jag kollat igenom mina svar vill jag påstå att det gick bättre än vad jag hade förväntat mig.  Om jag har lyckats skriva ned rätt på mitt lilla papper fick jag 89 rätt av 122, en förbättring från mitt förra resultat då jag fick 76. Yey!

På kvällskvisten sen bar det av till Lisa där jag i trevligt sällskap fick en god middag och mys framför tv:n för att sedan börja ladda inför mörgondagens bravad: kvartsfinalen.

Ja, vi spelade då kvartsfinal i Sanktan... eh, jag menar Mitt i-cupen (så fult att jag dör), och vi mötte Täby IS. Periodsiffrorna blev 1-0,0-2, 5-2 och vi kunde slutligen segra med 6-4 efter en tuff match med massa missade lägen, en vild publikskara som klagade på nästan samtliga domslut och ett uppvisande av en enorm vilja hos många av mina lagkamrater. Själv offrade jag tydligen båda mina baksida lår i hopp om att rädda en boll eller två då de är väldigt ömma i nuläget. Det är troligvis så att jag tror att jag är vigare än vad jag faktiskt är nuförtiden, och hamnar i lägen där mina ben inte riktigt vill vara nu på ålderns höst... Typ som på bilden kanske. Ack, så gammal jag börjar bli! ^^

Sportlov. Helt underbart! Eftersom jag nördade mig på höstlovet så är detta mitt första lov som ligger mitt i terminen, och gud så skönt det är att det är kravlöst. Eller mja, tragiskt nog måste jag plugga en massa men det är sådant som jag förtränger i början på lovet och får ångest av i slutet. Jag försökte visserligen skriva min labbrapport igår, men det gick åt skogen... Jag får leva med att mina sista dagar på lovet inte kommer vara så trevliga.

Men inledningen på mitt sportlov har däremot varit trevlig. I fredags sällskapade jag med Frida, Gädda och Emma och vi käkade middag och var sedan hos mig där vi överträffade oss själva genom att välja ett väldigt komplicerat bakverk att göra, nämligen chokladbollar. Vi klarade av denna prövning galant och trots att vi var otroligt duktiga på att göra bollarna, var vi faktiskt ännu bättre på att äta upp dem :P Efter allt ätande återhämtade vi oss med lite Buzz och Singstar och kvällen blev fulländad.

Lördagen sedan inleddes med en tidig hemmamatch i otippade Högdalshallen. Trots att vi stora delar av matchen spelade 1-3-1 och mitt assistförsök då jag kastade till en motståndare som stod i slottet och bara kunde prickskjuta obesvärat, lyckades vi vinna den matchen med 5-3 och leder nu serien! Efter matchen hann jag inte ens byta om eller samtala speciellt länge med vår norrlänning Adde som var på besök, utan det var bums iväg till Eriksdalshallen där dammatchen var i full gång. Också där blev det vinst, men det bästa med den dagen var ändå kvällen. En kväll med roliga samtal och ännu roligare Buzz-omgångar resulterade i så mycket skrattande att jag fick träningsvärk i käken av allt spännande. Tack Jullan och Reling för en trevlig kväll :)

Sedan har det blivit promenader, en kvällspromenad runt Riddarfjärden i söndags med Moa och en otippad men trevlig nattpromenad igår med Robert och hans vän John. Fick en liten rysning när jag öppnade ett meddelande från Robert strax innan tolvslaget där han frågade om det var från mitt rum det lös. Gud så iakttagen jag kände mig! Men men, det resulterade i en trevlig nattprommis. Jag gillar promenader :)

Idag promenerade jag också. Fast promenaden med Julie var inte riktigt lika lång, utan vi fastnade i en skoaffär där vi båda lade vantarna på ett par skor. Reor uppskattas mycket, och nu har Julie och jag nästan likadana skor. Det är också en sak som jag verkligen gillar: skor... Annars har vi flyktigt planerat våra sabbatsår efter gymnasiet, och en resa till Thailand blev den gemensamma nämnaren. Det vore riktigt kul om det blir av gullet, och tack för en trevlig dag! :D


Något som är mindre trevligt är att det är många i min omgivning som nyligen mist någon som står dem nära. I julas, i förra veckan, i söndags, igår och idag... Det är så hemskt. Och jag vet aldrig vad jag ska säga eller göra, men ändå vill man vara där för dem. Det är så otroligt svårt...

Trots att jag har haft en blogg i typ ett år nu har jag fortfarande inte förstått vad allt går ut på egentligen; jag kan liksom inte utkristallisera vad det är som gör en blogg bra. Eftersom jag fumlar i detta mörker antar jag att jag får skriva lite smått om min vardag som är så OTROLIGT intressant och smått egocentriskt tro att det är för att på reda på vad det är jag gör om dagarna som folk läser bloggen ^^

I helgen var väl huvudpunkterna att jag kollade på Melodifestivalen hos Lisa, och sedan spelade jag match (helt otippat, jag vet). Kommentarer på dessa aktivieter följer:

Melodifestivalen: SKANDAL att fossila dansbandssnubben Sjögren går vidare med världens (eller i varje fall Europas höhö) smörigaste och mest inställsamma låt! Men sällskapet och middagen var trevlig!

Match 1: Dammatch mot Falun ungdom. Rolig match som resulterade i en seger med 13-3! Bäst på plan: Jullan som både jag och mor tycker är cool ;) Sedan var det väldigt roligt att jag fick stå denna match... :)

Match 2: Världens segaste "seriefinal" i DJ mot Täby FC. Vinst med 5-3. Inga kommentarer :P

Yes, ångesten har släppt. Nu är jag fri, men nedrans trött för det... Åkte hemifrån vid 07.30, var i skolan tills 16.30 och åkte direkt till träningen där jag sedan tränade 3 timmar i sträck. Jag är så matt att det inte är sant! Skulle egentligen blivit en liten utgång ikväll för att fira lille Tess som blivit stor, men jag är helt slutkörd. Nu ska jag bara hjälpa min bror med ett mönster till hans mössa som han virkar i syslöjden (haha, t.o.m. bror har fastnat i virkningsträsket) sedan ska jag gå och lägga mig! Sedan är det bara avslutning, en trevlig fortsättning på dagen och sedan är det dags att åka...!

Måste nämna att vi hade en heldag med Nobelpriset som tema igår. Vi skulle undersöka varför det var så få kvinnor som får Nobelpriset i allmänhet, i fysik och kemi i synnerhet, och huvudmomentet var att vi skulle gå tillbaka historiskt och titta närmre på ett par utstående kvinnor som har fått, eller har varit nära att få Nobelpriset inom dessa naturvetenskapliga områden. En faktor som var gemensam för de flesta av dessa kvinnor var att de verkligen ansåg att deras forskning var deras liv och de hade inte man och barn, utan familjelivet var något som de hade försakat. Den slutsatsen vi drog var att det kan vara svårt att balansera dessa två tidskrävande saker i vardagen och utifrån denna slutsats har jag då format en ny målsättning för mitt liv. Jag ska få Nobelpriset vid ung ålder för att sedan fokusera på familjelivet ^^ Det var väl en hygglig plan!? De enda bristerna i detta är att jag hatar laborativa moment och tanken på att sitta och labba sig fram till någon upptäckt i år och dagar skrämmer mig, att jag mer eller mindre bestämt mig för att jag inte kommer att hålla på med något så pass naturvetenskapligt som forskning inom något område i framtiden och att man måste komma på något megaklyftigt och sedan vänta lääänge på att få det bekräftat. Men bortsett från detta känns det som en plan!

Nej, man kanske skulle försöka hitta något mer hållbart som framtidsplan... Någon som har några förslag? :)

Ja, på fredag bär det alltså av mot Filippinerna; det land som Malin tror är grannland till Grönland och bebott av pingviner, som vår sportchef inte vet vad det är och där min stora släkt finns! VI bokar alltid resan typ 10 månader i förväg och då känns det så jäkla distant, men nu är det bara ett par dagar ifrån. Jag längtar och blir stressad på samma gång! Men det ska bli så jäkla skönt att komma iväg... Först ett megasvårt matteprov och en kemiinlämning, sen är jag friiiiii! Eller, jag ska läsa en 400 sidor lång bok om dopning för projektarbetet på lovet, men annars är jag friiii ^^

Ja, vad kan jag då förvänta mig av min lilla resa? Jo, det finns vissa moment som är genomgående.

-> En sjuhelsikes lång flygtur! Det är sjukt vad lång tid det tar, och vad svårt jag har att sova på flyplan. Men jag kommer underhålla mig själv med läsning, korsord och en massa virkning (jag börjar bli gammal...).

-> En djävulsk chock när man kliver av planet och överrumplas av luftfuktigheten efter det första steget in på filippinskt territorium.

-> Att bli bemött av en massa släktningar som följt med för att hämta oss och det blir ett svettigt kramkalas med oss som inte riktigt vant oss vid klimatet, trängts med andra ivriga passagerare vid passkontrollen och knuffats för att komma fram och ta mors precis-på-gränsen-tunga-om-inte-tyngre väskor från rullbandet.

 -> Att sitta och knapra på vattenmelonkärnor som färdkost på den 3-4 timmar långa färden ut på landet där vi bor.

-> Att göra en massa respektfulla hälsningar till de äldre när vi kommer fram; man tar den äldres hand i sin hand och för den mot sin panna. Så gör vi när vi träffar mormor och morfar först och främst, men sedan morbröder, mostrar och alla andra som är äldre. Sedan gör man detta varje gång man träffar varandra på nytt. Det är lite jobbigt att hålla reda på, när man ska och inte ska göra det, men det är ett måste. Man ska visa respekt!

-> Att min morfar inte känner igen oss för att "vi växt så mycket"

-> Att mormor är världens sötaste och inte säger så mycket utan kommer med små halvironiska kommentarer och skrockar gulligt för sig själv :)

-> Att det ALLTID är en massa släkt omkring! Jag blir så ställd av detta då jag tycker att det är lite påfrestande med stora grupper att jag måste dra mig tillbaka till vårt sovrum ibland och vara för mig själv och lugna mig. Det är så många nya intryck och massa folk hela tiden, jag måste ta mig tid att smälta allt. Jag är en småsocial eremit skulle jag tro.

-> Att man inte kan tappa bort min bror i ett köpcentrum då han är minst ett huvud längre än alla andra. Jag anses vara gigantisk för att vara tjej också för den delen, och bror och jag är jättevita också (ingen direkt komplimang tar jag det som) och vi blir ofta uttittade som om vi vore utomjordningar när vi är ute bland folk.

Sedan är det en jäkla massa annat, men det är alltid speciellt. Det är verkligen som att komma till en helt ny värld; det är så härligt att få uppleva! Sedan har vi också några nya grejer i år. Typ som att jag får träffa min moster från Kanada som jag växte upp med för första gången på 2 år och hennes barn, lillkusin Rachel, för första gången. Moster hävdade då att jag var skyldig henne att ta hand om Rachel som kompensation för att hon tog hand om mig när jag var liten. Då Rachel är i jag-kan-inte-sitta-still-åldern så vet jag inte om jag vill gå med på det ^^ Men hon är jättesöt, så det ska inte vara några problem :)

Sedan så ska vi få se en sida av Filippinerna som vi aldrig tidigare upplevt, nämligen turistsidan. Vi ska till vad som kallas för ett dykarparadis: Boracay. Vita stränder och klart vatten... Mmmm.. Jag myser redan!

Haha, måste inleda inlägget med ett klargörande för min kära vän Linda. Ja, jag vet att det bara var ni två som gissade ^^ Det var med en ironisk underton jag skrev inlägget, men jag var seriös med att jag ändå tycker att ni förtjänar varsin glass :D Det får ni påminna mig om sen när ni vill bli bjudna :) Och sedan kanske jag skulle ta och göra som du önskar. Här kommer mina 26 tvångstankar, varav 5 ni har sett:

1. Vänster fot är den foten som först vidrör golvet när jag kliver ur sängen på morgonen.

2. När jag drar på mig stumporna tar jag alltid höger fot alltid först.

3. Jag packar alla mina målvaktssaker, vikta så klart, i en speciell ordning.

4. Jag måste ha ett tuggummi i mun på väg till matchen, detta är lite jobbigt vid morgonmatcher.

5. Jag lyssnar alltid på min mp3 någon gång innan matchen; ska jag möta någon utanför min port och samåka till match lyssnar jag medan jag går nedför trappan eller något.

6. Är det 4:an eller 74:an jag åker med till matchen sitter jag alltid på bussens högra sida.

7. Det känns mycket bättre om vi börjar gå åt vänster när vi tar luft innan matchen.

8. Jag tar av mig mina vanliga kläder, och klär på mig min utrustning i en speciell ordning. Höger knäskydd först såklart, samma gäller skorna.

9. Jag går alltid på toa innan vi går ut och värmer.
 
10. När jag packar ned mina saker igen packar jag dem i en speciell ordning och lägger ned jackan i väskan sist, tar av mig mina örhängen och lägger i innerfickan och stänger sedan väskan. Detta gör jag även om vi kan lämna sakerna i omklädningsrummet.

11. När vi kör en "Åh Bajen" precis innan vi går in håller jag fast hjälmen under vänster arm och håller flaskan med handen på samma sida.

12. Jag kliver alltid över sargen med höger ben.

13. Min vattenflaska ställer jag på andra sidan sargen precis vid sista stolen eller vid slutet på bänken. Sedan rör jag den inte förrän i periodpausen.

14. När jag värmer upp gör jag alla övningar i en viss ordning och börjar med vänster fot vid byte av övning. Sedan har jag även en viss ordning när jag tänjer.

15. När vi börjar värma mig med halvmånen börjar jag på vänster sida.

16. Jag tar av mig handskarna mellan andra och tredje övningen på målvaktsuppvärmningen och lägger dem intill min flaska.

17. När vi samlas framför målet rättar jag till alla resårer om man kan kalla det för det på hjälmen så att den som syns bak på hjälmen ligger i mitten.

18. Klappar någon på min högra axel och säger "Kom igen" måste jag klappa själv på min vänstra, annars blir det en obalans.

19. Jag har en speciell ritual som jag gör då jag tittar i alla 4 hörn av målet och sedan klappar på ribban innan jag förbereder mig för tekningen.

20. Jag stter på ett speciellt sätt när det är tekning, jag får aldrig stå.

21. VId periodpauser måste jag sitta på samma ställe som jag gjorde när jag bytte om om vi går in i omklädningsrummet, annars sitter jag på sargen i hörnet, inte på golvet.

22. Efter periodpauser, när det är dags för mig att gå in i mitt målområde igen, måste jag kliva in med höger ben samtidigt som jag drar på mig hjälmen.

23. Jag kollar aldrig på resultattavlan. Förutom om det mot förmodan skulle gå väldigt dåligt för mig. Och om jag kollar måste jag kolla 2 gånger, en gång på tiden, en gång på vad det står, 2 är mer balanserat än 1.

24. Om jag ska ställa mig upp då bollen är på andra sidan ställer jag mig upp med höger ben först.

25. Om mina knäskydd åker ned trycker jag på underifrån på höger knäskydd, sedan vänster, och sedan drar jag uppifrån i samma ordning.

26. Om mitt lag gör mål springer jag till andra planhalvan och glädjs med dem, men när jag ska tillbaka till målet springer jag på vänster sida av mittpunkten i mittcirkeln. Detta kan ibland se väldigt underligt ut när jag tar min lilla runda runt...

Fråga mig inte varför eller hur jag har kommit på allting, det bara är så och det känns som att det kanske är dags att vänja bort något....